Allmänna läror.
1 kapitlet.
Om saker.
Av medlen för tillgodoseendet af de mänskliga behofven utgöra de i rummet befintliga yttre tingen en från de öfriga skarpt afskild grupp och erbjuda sålunda ett skildt slag af föremål för rättslig makt. Sådana ting benämnas saker.
Utsägandet om något, att det är en sak, uttrycker, att detamma är ett enhetligt föremål för rättslig makt, är ett rättsobjekt. Väsentligt vilkor för egenskapen af sak är sålunda begränsning i rummet. Luften i rymden, det i vattendragen rinnande vattnet äro därför icke saker, men väl vattnet i ett kärl, den i en behållare inneslutna ångan eller gasen. Däremot erfordras icke utsträckning i rummet i betydelse af något, som kan gripas eller omedelbart med känselsinnet förnimmas. Äfven kraften hos en genom mänskligt tillgörande afsiktligt frambragt och i en ledning samlad elektrisk ström, likasom den från ett strömfall genom inrättade motorer ledda mekaniska kraften äro saker såsom hafvande såväl tillvaro som begränsning i rummet.
Därmed att något säges vara ett rättsobjekt är logiskt uteslutet, att det samtidigt utgör flere rättsobjekt. Egenskapen att utgöra en sak betingar därför med nödvändighet, att hvarje enskild del af saken är inbegripen i och icke kan underlyda andra rättsförhållanden än dem, hvilka gälla med afseende å det hela: i motsatt fall skulle icke det såkallade hela utan delarne vara de värkliga rättsobjekten. Hvad utgör en sak för sig bestämmes emellertid i regeln icke af
