dess värde icke minskats genom devastation, exempelvis genom afvärkning af skog i större mån än denna utgjort alster, synes arfvingen, där gåfvotagaren på detta sätt minskat fastighetens värde, kunna gentemot denne göra gällande enahanda anspråk på ersättning för värdeminskningen, som i fall af en sådan värdeminskning i arflåtarens hand skulle tillkomma honom gentemot den öfriga tillgången i boet. Af fastighet i stad, vare sig ärfd eller förvärfd, med undantag af frälseman tillhörig aflinge fastighet, kan åter endast en sjättedel bortgifvas med värkan mot barn och bröstarfvingar, samt af ärfd fastighet endast hälften.[1]
Såsom bortgifvande anses jämväl konstituerande af personlig servitut,[2] men numera icke lega.[3] För trogen tjänst får dock, om aflingejord icke finnes, en af flere ärfda landsfastigheter eller någon del af större ärfd fastighet förlänas på gåfvotagarens lifstid.[4]
Beträffande behörigheten att mottaga gåfva gälla vissa inskränkningar för tjänstemän.[5] Gåfva kan vidare icke giltigt gifvas af make åt andre maken.[6] Gåfva kan återkallas, om gåfvotagaren gjordt gifvaren, hans barn eller närmaste arfvinge märklig orätt, otjänst eller skada.[7] Återkallandet sker genom stämnings delgifvande. Domstolen eger efter fritt skön pröfva, huruvida det gåfvotagaren tillvitade förhållandet är sådant, att det bör medföra gåfvans
- ↑ J. B. 8: 3, jfd med Ä. B. 17: 5, Kgl. F. och Förkl. den 19 augusti 1762, Ridd. och Ad. privilegier den 16 oktober 1723 12 § och biafskedet den 25 september 1668 5§.
- ↑ J. B. 8: 1.
- ↑ K. F. den 10 november 1892 § 3, jfd med K. F. den 13 Juni 1800 2 §.
- ↑ J. B. 8: 1 och K. M:s dom den 31 januari 1780.
- ↑ Straffl. 40: 1, 10, 11.
- ↑ Lagen om makens egendomförhållanden 3: 6.
- ↑ Ehuru denne rättssats är uttalad i jordabalken i fråga om fastighet, kan med afseende å lagens system icke tvifvel råda därom, att den gäller gåfva i allmänhet.
