Sida:Serlachius Sakrätt 1899 1900.djvu/92

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
84

återgång. Förutsättning för återkallandet är emellertid, att gåfvan ännu finnes i gåfvotagarens hand. Där gåfvan bestått i penningar eller kvantitetssaker, syneds dock återkallandet kunna ega rum, om blott den genom gåfvan åstakomna ökningen af gåfvotagarens förmögenhet är i behåll. Tvifvelaktigt är, huruvida i andra fall värdet bör återbäras. Återkallandet är dock uteslutet, om gåfvan gjorts för möda och arbete eller gjord tjänst.

24 §.[1]

Expropriation är en för tillgodoseendet af allmänt behof företagen rättshandling, hvarigenom exproprianten mot full ersättning antingen tillegnas en fastighet med upphäfvande af samtliga däri bestående sakrättigheter, eller ock honom till förmån konstitueras eljest i lag icke grundade vare sig stadigvarande eller öfvergående inskränkningar i den rättsliga makten öfver en fastighet.[2] Undantag från de bestående sakrättigheternas upphäfvande är dock vägarätt, som med den berättigades samtycke icke inlösts. Konstituerandet af öfvergående inskränkning är åter så begränsadt, att en sådan icke får emot sakegarens vilja utsträckas öfver fyra år och icke heller vara af sådan art, att fastighetens beskaffenhet därigenom väsentligen förändras eller dess begagnande för afsedt ändamål förhindras. Föremålet för expropriationen är vanligen en främmande tillhörig fastighet, men kan ock vara i expropriantens egen ego.[3]

Expropriation kan ske endast på grund af skildt förordnande. För anläggande af ny allmän väg, erhållande af väglagningsämne inom inegor till allmän väg och konstituerande af en öfvergående inskränkning utan sammanhang med annan expropriation ankommer å guvernören att meddela

  1. Lagen om expropriation af fast egendom för allmänt behof den 14 juli 1898.
  2. Jfr ock förordningen om fästningsesplanader.
  3. K. F. den 15 april 1889 ang. enskilda järnvägar 10 §.