Då de hade seglat ett stycke till, träffade de på en, som låg i en solbacke och sög på en tapp. “Hvad är du för en?“ sade Esben Askepilt, “och hvad skall det stjena till att du ligger och suger på tunntappen?“ “Åh, när en inte har tunnan, får en hålla till godo med tappen,“ sade han: “jag är alltid så öltörstig, att jag aldrig kan dricka mig mätt på öl och vin,“ sade han, och så bad han, om han fick lof att vara med på skeppet. “Vill du vara med, så stig på,“ sade Askepilten. Ja, det ville han, han steg på och tog med sig tappen för törstens skull.
Då de hade seglat ett stycke till, träffade de på en, som låg med ena örat ned mot marken och lyssnade. “Hvad är du för en, och hvad skall det tjena till, att du ligger och lyssnar på marken?“ sade Esben Askepilt.
“Jag lyssnar på gräset, ty jag har sådan hörsel, att jag hör det gro,“ sade han, och så bad han, om han fick lof att vara med på skeppet. Det blef icke nej på det. “Vill du vara med, så stig uti,“ sade Askepilten. Ja, det ville han, och han steg uti han också.
Då de hade seglat ett stycke till, kommo de till en, som stod och sigtade och sigtade. “Hvad är du för en, och hvad tjenar det till att du står och sigtar så der?“ sade Askepilten. “Jag ser så skarpt,“ sade han, “så jag kan skjuta rakt fram till verldens ände,“ och så bad han, om han fick lof att vara med på skeppet. “Vill du vara med, så stig på,“ sade Askepilten. Ja, det ville han, och han steg på.
Då de hade seglat ett stycke igen, kommo de till en, som for och hoppade på ett ben, och det andra hade han sju skeppundsvigter på. “Hvad är du för en? sade Askepilten, “och hvad skall det tjena till att du far och hoppar på ett ben och har sju skeppundsvigter på det andra?“ — “Jag har så lätt för att gå till väders,“ sade han; “ginge jag på begge benen, så kom jag till verldens ände
