Sida:Sherlock Holmes äventyr - Andra samlingen.djvu/23

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs


»Han bar både hatten och gåsen hit till mig, väl vetande, att även det minsta problem är av intresse mig. Jag behöll gåsen tills i morgse, då det visade sig att, trots köld och frost, den skulle må bäst av att bli stekt utan onödigt uppskov. Upphittaren har därför burit hem den till sig för att låta den uppfylla sin ursprungliga bestämmelse; hatten behåller jag, tills den möjligen en gång återfordras av den okände herre, som gick miste om sin juldagsmiddagsstek.»

»Har han inte annonserat?»

»Nej.»

»På vad sätt skall då kunna känna igen honom?»

»Genom att dra mina slutsatser.»

»Av hatten där?»

»Ja visst.»

»Du skämtar bara. Vilka slutledningar kan du väl dra av den där gamla utslitna hatten?»

»Här är mitt förstoringsglas. Min metod känner du till. Vilka slutsatser skulle du själv kunna komma till, angående den man, som äger den här huvudbonaden?»

Jag tog den illa medfarna tingesten i min hand och vred och vände den på alla håll. Det var en mycket vanlig, rund, svart filthatt, hård, tillbucklad och utsliten. Den hade haft rött sidenfoder, men detta var nu alldeles urblekt, Någon firmastämpel fanns ej; men, som Holmes redan sagt, kunde man se initialerna ‘H. B.‘ skrivna i kullen. I brättet hade en gummisnodd varit fastsatt, men den var nu borta. För övrigt var hatten mycket dammig och fläckig, fast det tycktes, som om man försökt dölja de värsta fläckarna genom att smeta över dem med bläck.

»Jag kan inte se någonting», sade jag och räckte hatten till min vän.

»Jo visst, Watson, du kan se allt vad där finns att se; men du lägger inte märke till vad du ser. Du vågar inte draga dina egna slutsatser — du är alltför blyg, min gosse lille!»

»Säg mig då, vad du kan se på den här hatten!»

Holmes tog upp det omtalta föremålet och betraktade det på sitt vanliga själsfrånvarande sätt.

»Den är kanske mindre lärorik, än den kunde ha varit», sade han, »och likväl finnas ett par detaljer, som äro mycket karaktäristiska, och några få andra, som erbjuda ett visst sken av möjlighet. Att ägaren är intellektuellt anlagd kan man ju tydligt se på hattens yttre, och även att han inom de sista tre åren varit ganska välburgen, fast han nu råkat i betryck. Han var förutseende — dock nu för tiden i mindre grad än förr — vilket bevisar moralisk tillbakagång, och detta, tillika med hans till det sämre förändrade omständigheter, tyder på, att han råkat ut för något skadligt inflytande, troligen dryckenskap. Detta förklarar i sin ordning, varför hans hustru upphört att älska honom.»

»Min käre Holmes!»

»Han har likväl behållit en viss grad av självaktning», fortfor Holmes utan att bry sig om mitt inkast. »Han för ett stillasittande liv, går sällan ut, är alldeles ur träning, är en medelålders man med gråsprängt hår, som han under de sista dagarna låtit klippa och som han smörjer med märgpomada. Dessa äro de slutsatser, till vilka jag kommit genom att undersöka karlens hatt. En sak till: det finns inte gas i det hus, han bebor.»

»Du skämtar naturligtvis bara, Holmes?»

»Visst inte. Är det verkligen möjligt, att du ännu ej insett, på vad sätt jag uppnått resultatet av mina undersökningar?»

»Jag måste vara mer än lovligt dum; men jag erkänner, att jag ej förstår, hur du bär dig åt. Hur