Sida:Sherlock Holmes äventyr - Andra samlingen.djvu/30

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs


Man skulle kunna tro, att det ej fanns andra gäss till i världen, så mycket bråkar man om dem.»

»Jag har inte reda på, vem som förut besvärat er med frågor», sade Holmes likgiltigt. »Om ni inte vill besvara min fråga, så är det slut med vadet — det är inte värre än så. Men jag är alltid färdig att hålla på min skicklighet att bedöma fjäderfä, och jag har slagit vad om en femma, att den gås, jag nyss smakat, på, var från landet.»

»Jaså; då har ni förlorat er femma, för den var född och uppfödd i stan», snäste månglaren.

»Å prat; det var den visst inte!»

»Ni hör ju, att jag säger, att den var det.»

»Ja, men jag tror det inte.»

»Ni inbillar er kanske, att ni förstår er bättre på fjäderfä än jag, som har handskats med sådana djur, sedan jag var fotshög. Jag säger er, att alla de gäss, som såldes till ‘Alpha‘, voro födda här i staden.»

»Det kan ni aldrig få mig att tro.»

»Vill ni slå vad?»

»Det är bara, att ta edra pengar ifrån er, ty jag vet, att jag har rätt. Men jag skall ändå slå vad om en sovereign, bara för att lära er att ej vara så envis en annan gång.»

Månglaren skrattade hånfullt.

»Tag hit böckerna, Bill!» befallte han. Den lille pojken räckte honom ett tunt häfte och en större, flottig kassabok, som han lade bredvid varandra under hänglampan.

»Seså, herr Påstålig», sade månglaren självbelåtet. »jag trodde minsann, att mina gäss tagit slut, men innan vi agerat ut den här lilla affären, skall ni nog få se, att det finns en gås kvar i min bod. Ser ni det här lilla häftet?»

»Ja — än sen?»

»Det är en lista på dem, jag tar mina varor hos. Ser ni? Här på denna sidan står namnen på dem, som bo på landet; numren betyda den sida i kassaboken, där deras upp- och avskrivningsräkningar stå. Jaha! Och så ser ni den här sidan, skriven med rött bläck? Det är en lista på mina leverantörer i sta‘n. Titta nu på det tredje namnet där! Ni kan gärna läsa det högt för mig.»

»Mrs Oakshott, 117 Brixton-Road — 249», läste Holmes.

»Alldeles, ja. Tag nu reda på numret i kassaboken.»

Holmes slog upp sidan 249.

»Mycket rätt: ‘Mrs Oakshott, 117 Brixton-Road, ägg och fjäderfä‘.»

»Och hur lyder den sist införda posten?»

»‘December 22. Tjugufyra gäss à 7 shillings, 6 pence stycket‘.»

»Just så. Där ser ni. Och vad står inunder?»

»‘Sålda till mr Windigate, restaurationen ‘Alpha‘, för 12 shillings stycket‘.»

»Vad säger ni nu?»

Sherlock Holmes såg djupt besviken ut. Han tog ur fickan fram en sovereign, kastade den på marmorplattan och gick sin väg med en min, som om han ansett det under sin värdighet att yttra ett enda ord. Ett par meter längre bort blev han stående under en gaslykta och skrattade på det hjärtliga, fast ljudlösa sätt, som var honom eget.

»När jag ser en karl med sådana där polisonger och en kapplöpningsjournal stickande ut ur fickan, så är jag säker på, att han aldrig avslår ett vad. Tro du mig, jag hade kunnat lägga upp hundra pund framför honom och han skulle likväl ha vägrat ge mig de upplysningar, jag önskade och fick genom att hålla vad. Men nu, Watson, ha vi nästan hunnit till slutet på våra