Sida:Sherlock Holmes äventyr - Andra samlingen.djvu/41

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs


tvärslåar. Det är därför otvivelaktigt, att min syster var ensam, när hon fann sin död. Dessutom märktes på hennes kropp inga tecken till våld.»

»Men gift då?»

»Läkarne undersökte henne noggrannt även i det fallet, men utan framgång.»

»Vad tror ni själv att er stackars syster dog av?»

»Min tro är, att hon dog av en nervattack, orsakad av skrämsel, fast jag ej har minsta aning om vad som kunde ha skrämt henne.»

»Fanns det zigenare i trakten vid den tiden?»

»Ja — sådana finnas där nästan alltid.»

»Och vad är er åsikt om er systers häntydning på ett band — ett spräckligt band?»

»Ibland har jag trott, att hon talade i yrsel, ibland att orden syftade på något av de zigenarband, som vi så ofta sågo i trakten. Det är ju möjligt, att de brokiga huvudkläden, som många av zigenerskorna begagna, givit anledning till det egendomliga adjektivet, hon använde.»

Holmes skakade på huvudet; han såg långt ifrån belåten ut.

»Det här ser mer än vanligt invecklat ut», sade han, »men var god och fortsätt.»

»Två år ha nu förflutit sedan min systers död, och mitt liv har tills på allra sista tiden varit ensligare än någonsin. Men för en månad sedan gjorde en kär vän, som jag i många år känt, mig den äran att anhålla om min hand. Hans namn är Armitage — Percy Armitage — andre sonen till mr Armitage från Crane Water, nära Reading. Min styvfar lade inga hinder i vägen för mitt giftermål, och mitt bröllop skall äga rum nu på våren. För två dagar sedan började man några reparationer i västra flygeln på vårt gamla slott, och ena väggen i mitt rum har blivit öppnad; jag har därför måst flytta in i det rum, i vilket min syster dog; jag sover i den säng, hon alltid begagnade. Ni kan ju lätt tänka er min fasa, när jag förra natten, då jag låg vaken och funderade på min systers förskräckliga slut, plötsligt hörde den låga visslingen, som varit förebud till hennes död. Jag rusade upp och tände lampan, men kunde ej se något ovanligt i rummet; jag var likväl så uppskakad och skrämd, att jag ej kunde gå till sängs igen; jag klädde på mig, och så fort det blev dager, smög jag mig ut, fick en dog-cart från hotellet 'Kronan' nere i byn, körde till Leatherhead, och begav mig direkt hit för att få träffa er och be om råd och hjälp.»

»Det gjorde ni rätt i», sade min vän. »Men har ni sagt mig allt?»

»Ja — allt.»

»Det har ni ej gjort, miss Roylott. Ni söker skydda er styvfar.»

»Vad menar ni?»

I stället för att svara strök Holmes upp det svarta spetskrus, som prydde den unga kvinnans klädningsärm. Fem. små blåaktiga fläckar, märken efter fyra fingrar och en tumme, syntes tydligt på den vita armleden.

»Ni har blivit misshandlad», sade Holmes. Miss Roylott rodnade och drog spetsarna ner över sin skadade arm.

»Han är mycket häftig», sade hon, »och han har kanske ingen aning om, hur stark han är.»

En lång tystnad uppstod; Holmes satt med hakan stödd mot handen och stirrade in i den sprakande elden.

»Det här är, som jag redan sagt, mer än vanligt invecklat», sade han slutligen. »Det finns en mängd detaljer jag skulle vilja ha redo. på, innan jag kan