ingenting hade att ta på mig, när min röda sidenklädning är alldeles splitter ny. Slutligen, när han såg, att alla hans invändningar ej tjänade något till, reste han för firmans räkning till Frankrike, men mamma och jag gingo på balen med mr Hardy, vår förre verkmästare, och då träffade jag mr Hosmer Angel.»
»Jag antar», sade Holmes, »att mr Windibank blev mycket ond, när han kom tillbaka och fann, att ni mot hans vilja gått på balen?»
»Å nej — han var på det hela taget rätt beskedlig. Han skrattade, ryckte på axlarna och sade, att det tjänade ingenting till att förbjuda fruntimmer något — de gjorde ändå som de ville.»
»Jag förstår. Alltså träffade ni på gasmästarnas bal en ung herre, som hette Hosmer Angel?»
»Ja, sir. Jag träffade honom den kvällen, och dagen därpå kom han hem till oss för att höra efter, hur vi mådde efter balen. Sedan träffade vi — det vill säga, mr Holmes, jag träffade honom ett par gånger ute, men så kom pappa hem igen, och mr Hosmer Angel kunde inte hälsa på hos oss längre.»
»Inte det?»
»Nej — pappa tål inga visiter eller besök av något slag. Han tar aldrig emot någon hemma hos oss, och säger alltid, att fruntimmer ska' trivas i familjekretsen. Men som jag säger till mamma, ett fruntimmer vill ha sin egen familjekrets, och jag har inte fått någon ännu.»
»Men vad blev det av mr Hosmer Angel? Försökte han inte att få träffa er?»
»Jo, ser ni, pappa skulle resa till Frankrike igen inom en vecka, och Hosmer skrev och sade, att det var bäst att vänta tills han hade rest. Under tiden kunde vi skriva till varandra; han brukade skriva till mig var dag. Det var jag, som tog emot posten om morgnarna, så att pappa behövde aldrig få reda på saken.»
»Var ni förlovad med den unge herrn?»
»Ja visst, mr Holmes; vi förlovade oss under vår första promenad tillsammans. Hosmer — mr Angel — var kassör på ett kontor vid Leadenhall-Street — och —»
»Vad för ett kontor?»
»Det är det värsta, mr Holmes, men det vet jag inte.»
»Var bodde han då?»
»Han hade sitt rum i kontorsbyggningen.»
»Och ni har inte alls reda på adressen?»
»Nej — jag vet bara, att kontoret låg vid Leadenhall-Street.»
»Varthän adresserade ni edra brev?»
»Till postkontoret vid Leadenhall-Street, poste restante. Han sade, att om breven adresserades till kontoret, skulle alla hans kamrater 'bry' honom, därför, att han korresponderade med ett fruntimmer; då ville jag maskinskriva breven, men det ville han alls inte höra talas om. Han sade, att när jag själv skrev dem, tycktes de verkligen komma från mig, men när de voro skrivna med maskin, var det som om något trätt oss emellan. Detta bevisar ju bara, mr Holmes, hur mycket han tyckte om mig och hur även de minsta småsaker ej undgingo honom.»
»Detta är riktigt lärorikt», sade Holmes. »En av mina orubbligaste åsikter är den, att småsaker i de flesta fall äro av största vikt. Kan ni komma ihåg något mer om mr Hosmer Angel?»
»Han var ovanligt blyg och skygg, mr Holmes. Han ville hellre gå ut och promenera med mig i skymningen än på ljusa dagen; han sade, att han ej tyckte om att bli bemärkt. Han var så fin och tillbakadragen. Till
