Sida:Sherlock Holmes äventyr - Fjärde samlingen.djvu/37

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs


larmande sätt. 'Det är väl den gamla historien. Ni har mer i ett huvud än i edra fickor, inte sant? Vad skulle ni säga, om jag erbjöde mig att etablera er vid Brook Street?'

»Jag stirrade förvånad på honom.

»'Å ja, det är för min egen räkning lika mycket som för er!' utbrast han. 'Jag skall vara fullkomligt ärlig och öppenhjärtig mot er, och om mitt förslag behagar er, så skulle det passa mig särdeles bra. Jag har ett par tusen pund att placera, ser ni, och jag skulle vilja spekulera i er och er eminenta begåvning.'

»'Men varför?' sade jag, utom mig av häpnad.

»'Det är en spekulation som en annan', sade han, 'och kanske säkrare än de flesta.'

»'Och vad skulle jag göra då?'

»'Det skall jag säga er. Jag skall hyra ett hus, möblera det, löna tjänarna och bestrida alla övriga omkostnader. Ert göra skulle bestå uti att ta emot patienter i konsultationsrummet. Fickpengar och allt som behövdes skulle ni få av mig. Och så skulle ni ge mig tre fjärdedelar av vad ni förtjänar och behålla en fjärdedel själv.'

»Sådant var det egendomliga förslag, mr Holmes, som mr Blessington gjorde mig. Jag skall ej trötta er med beskrivningen på hur vi ackorderade och underhandlade. Slutet blev, att jag för omkring ett och ett halvt år sedan flyttade in i det hus, han hyrt, och började min praktik på ungefär de villkor, han från början föreslagit. Själv slog han sig ner hos mig i egenskap av patient. Hans hjärta var angripet, sade han, och han behövde ständig tillsyn och vård av läkare. Han inredde de två bästa rummen i första våningen till sängkammare och arbetsrum åt sig. Han har en del egendomliga vanor, skyr allt slags sällskap och går högst sällan ut. Men om hans levnadssätt är oregelbundet, så är han i ett fall noggrannheten och punktligheten personifierade. Varenda kväll vid samma tid kommer han in i konsultationsrummet, ser igenom böckerna, ger mig fem shillings och tre pence för var guinea jag förtjänat, tar resten med sig och låser in pengarna i sitt kassaskåp.

»Jag vågar med all säkerhet påstå, att han aldrig behövt ångra sin spekulation. Redan från första början slog företaget väl ut. Ett par lyckade kurer och det anseende jag åtnjutit på sjukhuset gjorde mig snart känd i vida kretsar, och jag har gjort honom till en rik man.

»Sådan är i korthet min historia, mr Holmes. Det återstår endast att säga er anledningen till att jag nu befinner mig här.

»För några veckor sedan kom mr Blessington in till mig. Han föreföll mycket uppskakad, talade om ett inbrott, som blivit begånget någonstädes i West End och förklarade med som det tycktes mig onödig hetta, att vi måste låta sätta säkrare lås och bommar för våra fönster och dörrar. En hel vecka var han så där orolig och nervös; han såg jämt och ständigt ner på gatan och upphörde med den lilla promenad han eljest brukat ta strax före middagen. Av hans sätt att döma tycktes han leva i ständig fruktan för någon eller något, men när jag frågade honom härom, blev han så grov och oförskämd, att jag genast lät ämnet falla. Småningom gav hans oro och ängslan med sig, och han hade börjat återtaga sina gamla vanor, när en oväntad händelse försatte honom i det ömkliga tillstånd av ytterlig utmattning, i vilket han nu befinner sig.»

»För två dagar sedan fick jag det brev, jag nu ämnar läsa upp för er. Det saknar såväl underskrift som datum och lyder: