Sida:Sherlock Holmes äventyr - Fjärde samlingen.djvu/54

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs


»Nå ja, du kan ju ta dig saken an, Sherlock. Låt mig få veta, om du lyckats uträtta något gott.»

»Ja, visst», svarade min vän, i det han steg upp. »Jag skall låta både dig och mr Melas få reda på resultatet av mina mått och steg. Under tiden, mr Melas, skulle jag i ert ställe vara noga på min vakt; de här annonserna säga dem ju tydligt, att ni förrått dem.»

På hemvägen stannade Holmes vid en telegrafstation och skickade av åtskilliga telegram.

»Du ser, Watson», sade han, »att vår kväll ingalunda varit förspilld. Några av mina mest intressanta 'fall' har jag fått genom min bror Mycroft. Det problem, som nyss blivit oss förelagt, tillåter ej mer än en lösning, men några av detaljerna höra i viss mån till de mindre banala.»

»Du hoppas således kunna lösa gåtan?»

»Det vore ju märkvärdigt om vi, som redan veta inte så litet om saken, ej skulle lyckas upptäcka resten. Du har väl själv bildat dig en teori, som förklarar fakta i den historia, vi nyss hört berättas.»

»Ja — men på ett dunkelt, svävande sätt.»

»Vad är din åsikt om saken, då? Låt höra!»

»För mig ligger det i öppen dag, att den grekiska flickan blivit bortförd av den unge engelsman, som kallar sig Harold Latimer.»

»Bortförd varifrån?»

»Från Athen, antagligen.»

Sherlock Holmes skakade på huvudet.

»Denne unge herre kunde ej tala ett enda ord grekiska; damen däremot talade engelska ganska bra. Härav följer, att hon vistats i England någon tid, och att han ej varit i Grekland.»

»Nå ja, vi kunna ju antaga, att hon kommit på besök till någon vän i England och att denne Harold övertalat henne att fly med honom.»

»Det är troligare.»

»Så kommer brodern — jag antar, att de båda utländingarna voro bror och syster — från Grekland, i akt och mening att ställa saken till rätta. Han är oförsiktig nog att ge sig i den unge mannens och hans medbrottslings våld. Dessa bemäktiga sig den värnlöse främlingen och begagna sig av tvångsåtgärder för att förmå honom att underteckna något slags dokument, som skulle göra dem till herrar över den unga flickans förmögenhet; brodern är nämligen antagligen systerns förmyndare. Han vägrar att skriva under. De måste ha en tolk, för att kunna föra underhandlingarna, och vända sig till mr Melas, efter att förut ha haft någon annan. Systern har ingen aning om sin brors ankomst till England; hon får av en ren tillfällighet reda därpå.»

»Bravo, Watson!» utbrast Holmes. »Jag tror, att du ej är långt ifrån sanningen. Du ser, att vi ha alla korten på hand; det enda vi behöva frukta är, att bovarna möjligen skola begå någon oförutsedd våldsgärning. Om de bara ge oss litet tid, så ha vi dem säkert fast.»

»Men hur skola vi kunna finna ut, var det där huset är beläget?»

»Ja, ser du, om vår gissning är rätt och om flickans namn är eller var Sophy Kratides, så böra vi ej ha minsta svårighet med att spåra henne. Det är också det medlet vi måste tillgripa, ty brodern är naturligtvis fullkomligt okänd. Klart är, att det är någon tid sedan denne Harold stiftade intim bekantskap med flickan — några veckor åtminstone — enär brodern i Grekland hade fått reda på deras förhållande och hunnit komma hit till London. Om de hela denna tid bott på samma ställe, är det troligt, att vi snart få svar på Mycrofts annons.»