Hon nickade samtyckande just som de bägge andre kommo fram till oss.
»Varför sitter du därinne och 'tjurar', Annie?» sade hennes bror. »Kom hit ut till oss i solskenet.»
»Nej, tack, Joseph. Jag har litet ont i huvudet, ock härinne är det så lugnt och svalt.»
»Vad ämnar ni nu ta er till, mr Holmes?» frågade vår klient.
»Jo, ser ni, vi få inte för de här biomständigheternas skull glömma huvudsaken. I och för mina undersökningar vore det bra, om ni kunde följa med oss upp till London.»
»Genast?»
»Så snart, ni möjligen kan. Låt oss säga om en timme.»
»Jag känner mig stark nog, och om jag verkligen kal vara till någon hjälp, så — — —»
»Ja visst — det är högst nödvändigt, att ni kommer med.»
»Vill ni kanske, att jag stannar över natten?»
»Jag skulle just föreslå er det.»
»Om då min vän från förra natten kommer på besök en gång till, skall han finna fågeln utflugen ur boet. Vi äro emellertid alla i edra händer, mr Holmes; ni får säga oss precis vad vi skola göra. Måhända vore det bäst, om Joseph följde med för att ta sig litet an mig?»
»Å, nej — det behövs inte; min vän Watson är läkare, som ni vet — han ser nog efter er och hjälper er. Med er tillåtelse äta vi lunch här, och sedan resa vi alla tre tillsammans upp till London.»
Hans förslag sattes genast i verkställighet. I enlighet med sitt till Holmes avgivna löfte stannade emellertid miss Harrison kvar i sängkammaren. Jag fattade ej avsikten med denna min väns manöver, så framt det ej var hans önskan att hålla henne borta från Phelps, som i glädjen över sin återvunna hälsa och sin utsikt att snart komma i verksamhet igen, deltog i vår måltid. Emellertid hade Holmes en ännu större överraskning i beredskap åt oss: när vi kommit ner till stationen och just skulle stiga in i kupén, förklarade han nämligen med största lugn, att han ingalunda ämnade lämna Woking.
»Det finns ett par små detaljer, som jag gärna skulle vilja komma på det klara med, innan jag ger mig av härifrån», sade han.
»Er frånvaro, mr Phelps, blir mig i viss mån till nytta. Watson, när ni kommit fram till London, så vore du hederlig, om du genast toge din vän med dig direkt till Baker Street, och stannade där med honom, tills jag kommer dit. Det är ju tur, att ni äro gamla skolkamrater — antagligen ha ni en hel mängd gemensamma minnen att gå igenom. Mr Phelps kan ju i natt disponera vårt gästrum; jag kommer hem i morgon till frukost — det finns ett tåg, som anländer till Waterloo klockan åtta.»
»Men våra efterforskningar i London?» frågade Phelps modstulet.
»De kunna gott anstå tills i morgon. Jag anser, att jag för tillfället kan uträtta viktigare saker här på platsen.»
»Vill ni då vara snäll säga ifrån på Briarbrae, att jag hoppas komma hem i morgon eftermiddag», ropade Phelps i samma ögonblick, som tåget gled ut från stationen.
»Antagligen går jag inte tillbaka till Briarbrae», svarade Holmes och viftade muntert med handen åt oss. Phelps och jag dryftade under resan vitt och brett hans plötsliga beslut, men lyckades ej utfundera något rimligt skäl för detsamma.
»Jag antar, att han vill försöka leta ut orsaken till
