Sida:Sherlock Holmes äventyr - Fjärde samlingen.djvu/78

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

stärkta krafter kan avvakta, vad dagen kommer att bära i sitt sköte.»

Slutligen lyckades jag övertala min gäst att följa mitt råd, fastän jag av hans nervösa, retliga sätt kunde sluta mig till, att sömnen länge skulle låta vänta på sig. Hans upprörda sinnesstämning var tydligen smittsam, ty själv låg jag vaken halva natten, funderande på det säregna problemet och uppfann hundratals teorier, den ena omöjligare än den andra. Varför hade Holmes stannat kvar i Woking? Varför hade han bett miss Harrison att stanna inne i sjukrummet hela dagen? Vad var orsaken till, att han ej velat låta mr Phelps' familj veta, varför han blev kvar på trakten? Jag bråkade min hjärna med att finna någon förklaring, som skulle kunna sammanjämka alla dessa fakta, och föll slutligen alldeles uttröttad i sömn.

Klockan sju vaknade jag och begav mig genast till Phelps' rum. Den stackars unge mannen såg glåmig och utmattad ut; han hade ej sovit en blund på hela natten. Hans första fråga var, om Holmes anlänt.

»Han kommer den tid han sagt, var säker på det», sade jag; »du får inte se honom en minut förr eller senare.»

Och jag fick rätt; strax efter klockan åtta stannade en droska framför vår port, och min vän steg ur. Från vår utkikspost i fönstret kunde vi se, att hans ena hand var förbunden och att hans ansikte var blekt och bistert. Han gick in i förstugan, men det dröjde en stund, innan vi hörde hans steg i trappan.

»Han ser ut som en slagen och förkrossad hjälte», sade Phelps, och jag var tvungen medgiva, att han hade rätt.

»Nå ja», sade jag, »när allt kommer omkring, så finnas nog de viktigaste ledtrådarna här i staden.»

Phelps utstötte en djup suck.

»Jag vet inte, hur det kommer sig», sade han, »men jag hade hoppats så mycket av hans beslut att stanna i Woking. Hans hand var emellertid inte ombunden så där i går. Vad kan ha hänt?»

»Har du skadat dig, Holmes?» frågade jag, när min vän steg in i rummet till oss.

»Å — det är bara en skråma, för vilken jag har min egen klumpighet att tacka», svarade han och nickade god morgon åt oss. »Er lilla 'affär', mr Phelps, är sannerligen en av de mest invecklade, jag varit med om.»

»Ja, jag fruktade alltid, att den skulle överstiga edra krafter.»

»Jag har upplevt en högst märkvärdig händelse.»

»Det där förbandet kring din hand skvallrar om ett riktigt äventyr», sade jag.

»Tala om din upplevelse för oss!» »Efter frukosten, min vän: Kom ihåg, att jag i dag redan under trettio mil inandats den starka Surrey-luften — den ger aptit. Jag antar, att intet svar på min annons avhörts? Nå ja — man kan ju inte begära, att allt skall lyckas.»

Bordet var dukat, och just som jag ämnade ringa, kom mrs Hudson in med teet och kaffet. Några minuter senare bar hon upp maten, och vi slogo oss ner. Holmes var hungrig som en varg, jag var nyfiken och Phelps dyster och modfälld.

»Mrs Hudson har riktigt utmärkt sig», sade Holmes och tog locket av en karott med höns i currysås. »Hennes matlagningskonst är litet enformig, men hon förstår lika bra som en skotska att anrätta en frukost. Vad har du där, Watson?»

»Ägg och bräckt skinka», svarade jag.

»Utmärkt! Vad vill ni ha, mr Phelps: hönsfrikassé med curry eller ägg och skinka?»