mig; han var ytterst artig och vänlig och presenterade mig genast vid framkomsten för sin hustru och sin lille son. Det finns ingen sanning i den gissning vi framkastade i ert hem vid Baker-Street, mr Holmes — mrs Rucastle är ej sinnessvag. Hon är en tyst, blek kvinna, mycket yngre än sin man; hon kan ej vara mer än trettio år — han är säkerligen snart femtio. Av deras konversation har jag tyckt mig förstå, att de varit gifta i sju år, att han var änkling och att hans enda barn med hans första hustru är den dotter, som rest till Philadelphia. Mr Rucastle talade i enrum om för mig, att hon lämnat hemmet, emedan hon hyste en oförklarlig, oövervinnelig motvilja för sin styvmor. Som dottern ej kan vara mindre än tjugo år gammal, kan jag lätt förstå, att hon kanske ej alltid lyckats 'dra jämnt' med sin fars unga hustru.
»Mrs Rucastle föreföll mig 'färglös' både till karaktär och utseende — hon gjorde varken något särdeles gott eller något dåligt intryck på mig: hon är en fullkomlig 'nolla'. Men hon tycks lidelsefullt älska både sin man och sin lille gosse; hennes ljusa grå ögon flyttas oupphörligt från den ene till den andre av dem; hon gissar varje deras önskan och söker så vitt möjligt är uppfylla den. Mr Rucastle är på sitt godmodiga, bullrande sätt mycket vänlig mot sin fru, och de förefalla att vara ett par lyckliga äkta makar. Och likväl täres hon av någon hemlig sorg, den stackars kvinnan. Emellanåt försjunker hon i djupa tankar och ser då dyster och betryckt ut. Mer än en gång har jag överraskat henne i tårar. Jag trodde ibland, att hon sörjde för sitt barns skull; jag har nämligen aldrig sett en så förskräckligt bortskämd, elak liten varelse. Han är för sin ålder ovanligt småväxt och har ett oproportionerligt stort huvud. Hela hans liv tycks vara en växling av häftiga vredesutbrott och anfall av trumpenhet och dåligt lynne. Hans enda nöje är att pina och plåga varelser, som äro mindre och svagare än han själv, och han har en otroligt stor uppfinningsförmåga, när det gäller att fånga möss, småfågel och insekter. Men jag vill helst slippa tänka på den elake pojken, mr Holmes; han har för övrigt föga eller intet att göra med min historia.»
»Jag vill gärna ha så många detaljer som möjligt, de må tyckas er väsentliga eller ej», sade min vän.
»Jag skall försöka att ej hoppa över något av vikt. Det enda i huset, som var obehagligt och som genast förvånade mig, var tjänarnas utseende och uppförande. Det finns två — man och hustru. Toller — så heter karlen — är rå och ohyfsad, med grått hår och polisonger; han luktar jämt och ständigt sprit. Två gånger redan har jag sett honom drucken, men mr Rucastle tycktes ej fästa sig därvid. Hustrun är mycket lång och kraftigt byggd; hon ser alltid 'sur' och ond ut, tiger lika ihållande som mrs Rucastle, men är på långt när ej så vänlig och tillmötesgående. Det är ett mycket otrevligt par, men lyckligtvis har jag ej mycket med dem att göra; jag tillbringar största delen av min tid i barnkammaren och i mitt eget rum, som ligga bredvid varandra på ena gaveln.
»De två första dagarna efter min ankomst förflöto mycket lugnt och stilla; på den tredje kom mrs Rucastle ner strax efter frukosten och viskade något åt sin man.
»'Å — ja', sade denne och vände sig till mig, 'det var sant. Vi äro er mycket tacksamma, miss Hunter, för er beredvillighet att gå vår önskan till mötes och klippa av ert hår. Jag försäkrar er, att det ej inverkat det allra minsta ofördelaktigt på ert utseende. Få vi nu se, hur den blå klädningen kommer att passa er.
