och därför borde miss Alice ej få gifta sig. Han ville tvinga henne att underteckna ett papper, som gav honom ensam rätt över hennes pengar, antingen hon var gift eller ej. När hon vägrade göra detta, pinade och plågade han henne, tills hon fick hjärnfeber och i flere veckor svävade mellan liv och död. Slutligen blev hon bättre, men hon såg ut som en hamn, och hennes vackra hår var avklippt; detta vände likväl ej hennes fästmans håg från henne — han var och förblev trogen.»
»Aha», sade Holmes, »jag tror, att vad ni nu sagt lägger saken i klar och tydlig dager, och att jag själv kan sluta mig till återstoden. Mr Rucastle tog då till metoden att hålla sin dotter fången?»
»Ja, sir.»
»Och han tog miss Hunter med sig från London, i avsikt att söka göra slut på mr Fowlers ståndaktighet?»
»Så var det nog, sir.»
»Men alldenstund mr Fowler är en mycket ihärdig, trofast man, så som en äkta sjöman bör vara, så blockerade han huset, träffade er och lyckades genom vissa klingande skäl övertyga er, att edra intressen voro desamma som hans?»
»Mr Fowler var en mycket vänlig, frikostig herre», sade mrs Toller lugnt.
»Och så ställde han om, att er man ej led brist på drickesvaror och att en stege skulle vara till hands, när er husbonde reste bort?»
»Ja, sir, ni tycks ha reda på det — just så gick det till.»
»Vi äro er mycken tack skyldiga, mrs Toller», sade Holmes, »ni har gett oss förklaring på en del saker, som förvånade oss. Här ha vi nu provinsialläkaren och mrs Rucastle; det är kanske bäst, Watson, att vi eskortera miss Hunter till Winchester — det tycks som vore vår ställning här litet egendomlig och tvetydig.»
Detta är historien om den tragedi, som utspelades på den lilla avsides belägna lantgården. Mr Rucastle dog ej, men blev för all framtid en bruten man, som endast tack vare sin trogna, uppoffrande hustrus vård hålles vid liv. De ha ännu kvar sina gamla tjänare, vilka troligen veta så mycket om sin husbondes förflutna, att han ej vågar avskeda dem. Mr Fowler och miss Rucastle gifte sig med »special license» i Southampton dagen efter deras flykt; han innehar nu ett av regeringen väl avlönat ämbete på ön Mauritius. Vad miss Violet Hunter angår, så visade min vän Holmes, till min stora missräkning, intet vidare intresse för henne, sedan hon ej längre spelade någon roll i ett olöst problem. Hon har blivit föreståndarinna för en privat flickskola i Walsall, och jag har all anledning tro, att hon är mycket nöjd med sin verksamhet.
