Sida:Sherlock Holmes äventyr - Tredje samlingen.djvu/28

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs


detektivernas samtal. Gregory framlade sin teori; den var nästan punkt för punkt sådan, som Holmes under vår färd sagt mig den skulle vara.

»Fitzroy Simpson sitter ganska fast i nätet», sade inspektören. »För min del tror jag honom vara den skyldige. På samma gång måste jag lik väl medge, att vi ej äga annat än indirekta bevis och att nya uppdaganden helt och hållet kunna ändra sakens nuvarande läge.»

»Vad är er åsikt om Strakers kniv?»

»Vi ha kommit till den slutsatsen, att karlen sårat sig själv, när han föll omkull.»

»Min vän doktor Watson gjorde samma antydan, när vi först talade om mordet. Den är ej till Simpsons förmån.»

»Tvärtom. Han hade själv ingen kniv i sig, och man kan ej på honom upptäcka minsta sår eller skråma. Bevisen mot honom äro mycket graverande: han hade stort intresse av favoritens försvinnande; han misstänkes för att ha velat förgifta stallpojken; han var med all säkerhet ute den där stormiga, regniga natten; han var beväpnad med en tjock, tung käpp, och hans halsduk blev funnen i den döde mannens hand. Jag tror verkligen, att vi med dessa bevis kunna våga träda inför en jury.»

Holmes skakade på huvudet. »En skicklig försvarsadvokat skulle genast kullkasta alla edra bevis», sade han. »Varför skulle karlen ha brytt sig om att leda hästen ut ur stallet? Om han velat skada den, kunde han ju lika gärna ha gjort det, när djuret stod i sin spilta. Har man hos den anklagade funnit en dubbelnyckel? Vilken apotekare hade sålt opiepulvret till honom? Framför allt, var skulle väl han, fullkomligt obekant med trakten, som han var, kunna gömma en häst, och därtill en så känd häst som den, om vilken det är fråga? Vad är hans egen förklaring angående den papperslapp, som han bad flickan ge åt stallpojken?»

»Han säger, att det var en tiopundsedel. Man har också funnit en dylik i hans plånbok. Men edra andra invändningar äro ej så betydelsefulla, som de till en början kanske tyckas vara. Karlen är ingalunda en främling här på orten: två särskilda gånger i sommar har han bott i Tavistock. Opiepulvret har han troligen haft med sig från London. Nyckeln kan han ju, sedan den uppfyllt sitt ändamål, ha kastat bort. Hästen ligger kanske på botten av någon gammal lergrop eller gruvgång ute på heden.»

»Vad säger han om halsduken?»

»Han medger, att den tillhört honom, men säger sig ha tappat den. Vi ha emellertid fått reda på en omständighet, som i någon mån synes rättfärdiga hans tilltag att föra hästen ut ur stallet.»

Holmes spetsade öronen.

»Vi ha funnit spår, som utvisa, att en hop zigenare på måndagen slagit läger ej fullt en mil från det ställe, där mordet blivit förövat. På tisdagen voro de borta igen. Det är ju antagligt, att dessa kringstrykare och Simpson stått i hemligt förstånd med varandra, att han var på väg till dem, när han blev upphunnen, och att de tagit hästen i förvar.»

»Det är ju ingalunda omöjligt.»

»Dessa zigenare efterspanas nu över hela heden. Jag har också undersökt vartenda stall och uthus såväl i själva Tavistock, som på en omkrets av tio mil kring staden.»

»Det finns en annan träningsanstalt ej långt härifrån, har jag hört sägas?»

»Ja — och det är ett faktum, som ej får förbises. Enär Desborough, hästen därifrån, var favoriten nr