— 16 —
som dansken i Holstein, han sträcker gevär,
och flyr, som en vissla, ur rummet.
Att hugga i lådan och strypa en sill,
hvar bonde på Hisingen kan, om han vill;
men kör günstig herren på flanken,
han tappar balansen, min själ! och blir bète,
han håller i mahnen och hänger i knä’t
på kraken och girar med skänken.
Han schackrar med skosöm och lägger sig i
all borgerlig rörelse och industri;
han står med en kornsladd i näfven
och prutar på torget; från lass och till lass
han kilar behändigt, som ödlan i vass,
och skjuter, som skytteln i väfven.
En qvällsqvist jag kom med en knodd i duell,
det var af svartsjuka (jag och hans mamsell,
vi lefde, som hane och hona);
men hjertat på pepparkadetten det gled —
ack! Gud vet hvarthän — uti byxångsten ned,
och sjönk, som korvetten Carlskrona.
