— 34 —
och rumla bak tempel-förlåten,
som öfverste-prester i Canaans land,
med sprittande pulsar och sinnen i brand,
och ge penitensen på båten.
På flygtiga fröjder de göra beslag,
och trifvas bland vänner i lustiga lag,
de sitta på källarn secûra,
och dricka och glamma med hvem som det vill,
och improvisera en vis-stump dertill
i lättsinnig, jublande yra.
De gifva åt hjelten odödlighetsrang,
besjunga de blixtrande klingornas klang,
och höja det sjunkande modet;
de stålsätta armarnas smältande märg,
ge mjölkhvita kinder högrödare färg,
och gjuta in jernsprit i blodet.
De njuta till kropp och de njuta till själ,
de njuta till dess de sig njuta ihjäl;
de suga sig fast, gudasälla,
vid hjertan, som darra af tjusning och lust,
vid läppar, som rusa likt drufvornas must,
vid svanhvita barmar, som svälla.
