— 35 —
De sjunga om kärlek, om ära, om vin,
de spela och spritta och svärma, som bin,
kring vällustens rodnande rosor;
de uppnå all salighets svindlande höjd,
de blunda och kyssa med flammande fröjd
finkänsliga, unga mimosor.
Som slingrande ormar de linda sin kropp
kring smidiga stänglar, med glödande knopp,
de smaka på gudarnas nektar,
balsamisk och döfvande, kittlande, söt,
tills de i den slappande njutningens sköt
aftyna, som domnande flägtar.
Som fjärlar de fladdra; de gyckla, de le,
de tjusa med smicker, de smäkta, de be,
tills former, som ängslars, de sluta,
som Amor slöt Psyche, i flämtande famn;
för kärlek och vällust de ha samma namn,
de båda i ett sammangjuta.
(Platonska pedanter de utpeka väl
passionen, som kroppen, och känslan, som sjäJ,
men föga till sanningens fromma;
