Den här sidan har korrekturlästs
— 58 —
hästbogar upplöstes i lödder, som tvål;
kring nosar, som rökte likt helfveteshål,
de fina kindkedjorna klungo.
Flux gjorde vi carambolage med en schock;
rödrockarna lupo, som får i en skock,
och krupo, som kräftor, baklänges;
fast berserken röt, som en inholmad björn:
”Frem! væren saa smukke! til Seir, mine Börn!”
när vi gingo på dem bröstgänges.
Sen tänkte de: ”Dæveln gal i oss ändå!“
vi äro så många, de äro så få,
och röda, som koppar, i synen;
de gjorde så halt och så front småningom,
afklåddes ånyo och drejade om,
”forbausta,” med milslånga trynen.
Och Juten ej räknade miste, min sann!
de voro sjutusen, vi sexhundra man,
och det med ”gröngölar och kungar”[1];
- ↑ Konungens värfvade regemente.
