Och blod hans svärd tre gånger drack:
Ej heller blodet sparsamt flöt,
Men våldsamt genom jackan bröt;
Dock, Rodrik blef än mera vred,
Hans hugg som hagel föllo ned;
Men, liksom slottets fasta mur
Står mot den vilda hagelskur,
Var vederpartens konst och köld
Emot hans ilska säker sköld,
Tills, med en fint, på luftig färd
Han sände Rodriks tunga svärd;
Och höfdingen, förr stolt och tvär,
Stod bleknad, matt och värnlös der.
16.
Nu skrek Fitz James: “Dig fången gif,
Om du vill behålla vill ditt lif!”
Rodrik.
“Din nåd, ditt hot jag spotskt beler,
Den fege blott sig fången ger.”
— Som ormen hoppar ur sin ring
Då han vill göra dödligt sting;
Som vargen far ur jägarns garn;
Som kattlon värjer sina barn
Och hugger fast med sina klor;
Så han Fitz James i kragen for;
Ett hugg han modigt emottog,
Men armarne kring Sachsarn slog (8)
