190
Jag mellertid till flickans vård
På golfvet lagt min hillebård;
Den som går öfver denna gräns
Min hämnd skall röna så det käns!
Och den, som gör den minsta harm
Åt flickan, skall jag hålla varm!”
9.
Kaptenen kom, så glad och lätt
— Han var af Tullibardines ätt —
Men fast han stolt och tapper var
Han riddarsporrar än ej bar;
Med fria seder, tal och min,
Han likväl artig var och fin;
Och fast han ej i aktning brast,
Hans lifligt skarpa ögonkast
Var forskande och näsvist nog,
Så jungfrun knappast det fördrog;
Och likväl unga Lewis var
En hederlig, beskedlig karl.
Men att en vacker flicka se,
På sådant ställe, kunge ge
Till elak tydning skälig grund
Och irra ynglingen en stund.
“Välkommen, sköna tärna, hit,
Med skalden grå, på gångarn hvit,
Som forntids mör på äfventyr!
Behöfves, i den sorg dig bryr,
Till tröst och hjelp en riddersman
