Sida:Sjöfröken 1829.djvu/58

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

46

Poeten svärja blir, att han
Än aldrig krona sett så grann.”
Nu leende, med snöhvit hand,
Hon kransen på sin hjessa band.

10.

Af flickans glädtighet och skämt
Blef gubbens lynne bättre stämdt.
Så Eremiterne vi se
På taflor skåda Englarne,
Som sändas till vår jemmerdal
Att lindra menskors samvetsqval.
Hans blick så äfven fästad var
På Elin, då han gaf till svar:
”Ack, goda flicka, du ej vet
Hvad rang och ärftlig värdighet
Som du förlorat! O, att jag
Fick lefva upp den glada dag
Då du, till hofvet återförd
Och firad enligt med din börd,
Bland sköna damer är förnämst
På alla baler dansar främst!
Då, alla ömma suckars mål
Hvart enda ögas föremål,
Skall röda hjertat[1] ämne bli
För alla Skalders rimmeri.

  1. Slägten Douglas har i vapnet ett blödande hjerta.