11.
”Du drömmer ljufligt”, inföll hon,
Med hemlig suck, men glädtig ton.
”Dock tycker jag om denna häll
Mer än sidenstol och pell,
Och hoppar mera gladt och lätt
I högländsk dans än Hof-menuett;
Och heldre hör jag, dagen lång,
På dig, än kunga-skalders sång.
Du talte, smickrande poet,
Om ömma suckar, men du vet
Att Rodrik Dhu, så grym och käck
Ett föremål för Sachsers skräck
Och Clanen Alpines lof och pris
Och Lomonds dalars plågoris;
Nog skjuter opp, mig till behag,
Ett röfvarströftåg — på en dag.”
12.
Den gamles munterhet försvann:
”Du bättre ämne välja kan
För narri; ty än ingen nämnt
Den svarte Rodriks namn på skämt.
I kungens borg, (jag mins det väl)
En riddare han stack ihjel (5)
Och mördarn gick, med blodig dolk,
Sin väg, bland Hofvets häpna folk.
Se'n, fastän fridlös, han sitt land,
