Ett skydd, med offret af sin hand,
Och knyta ett förhatligt band.
32.
Visst märkte Malcolm ganska väl
Ett slikt beslut i Elins själ,
Af darrningen kring hennes mund
Och öga; men i samma stund
Han ifrigt ville föra fram
Sin varning, hennes far förnam,
Den hårda kamp på lif och död
Som kinden färgade, än röd,
Då blodet ifrån hjertat flög,
Än blek, när det tillbaka smög.
“Håll Rodrik!” sade han, “vid Gud!
Min dotter kan ej bli din brud.
Ej denna rodnad fägna bör
En friare; ej heller gör
Blott blyghet flickans kind så blek.
Tro mig, min dotter utan svek
Sitt hjertas känslor visat dig,
Ej heller vill jag att för mig
Du något äfventyra skall,
Ty Douglas ej i något fall
Vill bära vapen mot sin kung.
Ack! Jag ser Jakob än som ung,
Då barnets hand af mig blef lärd
Att tygla hästar, föra svärd;
Min fröjd och stolthet gossen var
