Sida:Sjöfröken 1829.djvu/95

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
83

Så villan utaf griller närd,
Sig skapade en kropplös verld,
Dock gömdes än i siarns själ
En känsla för hans likars väl.
Alice (hans enda slägtskapsrätt)
Härstammade från Alpines ätt,
Och nu han i profetisk dröm
Hört Benshies (6) klagoröst så öm.
Han äfven hört en ryttartropp
Vid midnatt rida i galopp,
På fjellet upp och ned igen,
Der ingen dödlig ridit än. (7)
En åskvigg tallens krona knäckt
Hvad olycksbud för Alpines slägt!
Straxt han omgjordade sin länd
Och gick att göra faran känd,
Och stod vid bålet nu, beredd
Till godt och ondt, som han blef bedd.

8.

Allt redo var: en vördig bock,
En hjordens ättfar, på en stock
Nu lades, vid det tända bål,
Och stacks af Rodriks blanka stål.
Det stackars offret tåligt såg
Sitt lif och blod, i högröd våg,
På lefradt skägg utgjutas grymt,
Tills dödens mörker ögat skymt.
Den dystre prest emedlertid