— 3 —
anländer man öfver bron till Lejonslätten, som ännu påminner om de tider då Europas furstar och äfven Afrikas potentater sökte göra sig det svenska konungahuset bevåget genom skänker af »öknarnes konung»; men der nu den svenska odlingens historia skall kunna studeras i alla de mångfaldiga föremål som under olika tider gjort tjenst i helg och söcken, i furstesalar, adelsslott och bondstugor, hos borgare och prester och till en sen efterverld skola bära vittnesbörd om huru svenska folket lefvat under århundraden och ständigt stigande bildning — allt förvaradt och med historisk kunskap omsorgsfullt ordnadt inom ett palats, som otvifvelaktigt varder ett glädjande bevis på den ädla konst, till hvilken vår arkitektur sökte höja sig mot slutet af adertonhundratalet.
Och så ha vi, ej långt derifrån, Framnäs, hvars namn är ett minne af den nordiska skaldens diktning samt äfven, tyckes det, en antydan om hvad framtiden kan komma att här göra för bevarande af gammal nordisk kultur. Redan för närvarande finner man der ovärderliga bidrag till den fosterländska odlingshistorien, såsom John Ericssons arbetsrum, minnen från det gamla Stockholm o. s. v.
Högt öfver Framnäs reser sig Skansen. Det är att förmoda, att Nordiska museets styresman låter bryta en väg uppför höjden. på sidan om Fjeldstuen, för att derigenom förkorta afståndet för de mångtusen, som otvifvelaktigt vilja en gång från Framnäs söka sig upp till den nya afdelningen af museet och der fortsätta sina iakttagelser. Ännu finnes dock icke en sådan väg, utan nu nödgas man på andra sidan om teatern och förbi Sevilla streta upp för den branta backen, som nu leder till Skansen. Men har man väl kommit dit upp, finner man, bakom de nu föga inbjudande byggningarna som höra till det af hr Hammer ännu innehafda området, stora ängsmarker, omgifna af Belvedère-skogen, fritt och luftigt belägna samt med storartad utsigt och just som enkom afsedda för de museets byggnader, som skola visa folkets gamla sätt att resa sina bostäder och öka föreställningen om seder och bruk förr och nu i olika trakter af norden.
Rådfråga vi dr Hazelius, huru han ämnar ordna här uppe, svarar han utan tvekan:
»Der borta lägga vi forntidens mosslupna minnesmärken, stenålderns, bronsålderns och jernålderns grafvar.»
Det händer, att han tillägger: »Hvem vet, om ej Hildebrand och Montelius vilja bistå mig med att uppföra dem!»
»Och», säger han vidare, »här reda vi plats åt lapparne och närslägtade arktiska folk, åt fjällappens kåta och åt hans njalla, den på ändan af en hög påle uppförda visthusboden, åt fiskarlappens jordgamme och åt befryndade lappstammars bostäder af olika typer.»
De forskningsresor, som innevarande vår företagas i Lappmarkerna af jägmästarne Samzelius och Nordlund, afse bland annat att förbereda förverkligandet af den plan, som hr Hazelius i det afseendet uppgjort för museets utvidgande.
Men det är icke nog med lappföremål här uppe. Der skall också läggas ett finskt pörte, ett isländskt jordhus, en småländsk backstuga och en stenstuga från Blekinge. Längre fram på högslätten skola vi få se en ryggåsstuga från Mora i Dalarne med sin höga kronprydda skorsten och framför denna en väldig majstång, så pyntad som seden fordom var i Dalbygderna. Stugan har länge väntat att få föras hit, ty hr Hazelius inköpte henne för flere år sedan. Likadant är förhållandet med en liten hackstuga från Orsa, hvilken skall läggas bredvid den förra.
Det är att förmoda, det hr Hazelius icke låter stugorna vara obefolkade. I Orsastugan t. ex. skola vi nog komma att få se några orsakarlar med de vackra, något insjunkna anletsdragen, och de skola utan tvifvel hacka på sina slipstenar, obekymrade om den slipstenslungsot, som nästan säkert väntar dem.
Men dr Hazelius lofvar oss också en målerisk småländsk eller blekinsk högstuga med de båda intill henne stötande lofthusen. På de torfklädda taken frodas sedum, ja, der växer kanske också en rönn, som redan nått en aktningsbjudande höjd. Framför stugan svärma bien kring sina kupor, och bakom henne ligger den lilla humlegården. Intet får felas för att göra föreställningen om verkligheten fullt klar eller, rättare, för att lägga verkligheten sjelf under åskådarnes ögon.
⁎
Dr Hazelius hoppas, att redan nu i vår kunna uppföra en sådan stuga.
