sjöman är rikt på frestelser och föga egnadt att bära stilla frukter i omvändelse.»
»Ack ja, madam, vi ha alla ett skröpligt kött i många stycken,» svarade skeppar Worse; han hoppades, att det var ett bibelspråk.
»Ja, det ha vi, kapten Worse; några mera, andra mindre. Men just derför borde ni sky ett lif, som medför starka frestelser. Jag tänker mig, om jag nu hade gifvit er min dotter och ni så plötsligt hade rest strax efter bröllopet.»
»Nej, madam, det skulle sannerligen inte ha blifvit af, det kan ni tryggt svära på!»
»Om jag nu — jag förutsätter, att jag gaf mitt samtycke, tror ni då, att konsul — att er kompanjon tillät er att uppskjuta resan?»
»Naturligtvis! Naturligtvis! Det kan ni väl förstå.» Han blef helt ifrig vid denna utsigt.
»Kunde jag lita på det?»
»Ja, så ta mig —»
»Svär inte! Jag tror er bättre utan eder. Sätt er ned igen och hör hvad jag vill säga er. Jag har under den senare tiden tänkt mycket öfver detta. Det är liksom en röst inom mig som vittnar, att denna förbindelse med min dotter innebär räddning för er själ. Ja, jag hade till och med efter mycket öfvervägande och bekymmer tänkt utsätta bröllopet till nästkommande söndag —»
»Hvad be — hvad säger ni?» ropade han och hoppade upp från stolen. »Åh, madam, ni är ändå tusan till qvinna!»
»Men nu, då jag ser, att en plötslig reseordre kan rycka er ifrån er familj för att åter slunga er
