nytt intresse för lifvet och smälte något af den köld, som hade börjat lägga sig omkring henne.
Då den första, värsta tiden var öfverstånden, begrafde hon sina drömmar och sin ungdom så godt hon kunde i bön och läsning, medan hennes hushåll höll tankarne borta från mörka grubblerier.
Jacob Worse var den som isynnerhet drog fördel af denna förändring. Den isande köld, hvarmed hon i början tog emot honom och fördrog hans smekningar, hade han då och då känt midt i sin lycksalighet.
Men nu blef hon annorlunda mot honom, aldrig öm, knappast vänlig; men hon fördrog honom dock, gjorde det trefligt för honom i huset och talade till honom, frågade honom till och med om affären och alla hans angelägenheter.
Skeppar Worse förklarade och tröttnade ej att förundra sig öfver, att en qvinna kunde förstå så bra. Det dröjde ej länge förr än hon kunde ge honom goda råd, och slutligen frågade han henne om allt.
Så gick året och vintern började.
Sara var flitig som förr att besöka sammankomsterna. Hos modern satt hon också ofta på sin gamla plats vid bibeln. Hon var vackrare än förr, ty hon såg sig friare omkring; äfven hennes drägt var annorlunda.
Icke att hon på något sätt styrde ut sig för mycket; till och med den strängaste haugian skulle ej ha funnit något att klandra. Men qvinnorna, som förstodo sig på det, lade märke till, att hennes linne var af det finaste som kunde
