»God afton,» började han gladlynt, »sitter lilla frun uppe än? Kom, låt oss nu gå till sängs, lilla Sara!»
Hon fortfor att läsa, utan att se upp. Worse lade hatten ifrån sig och sturade litet, när han gick öfver golfvet.
»Du må tro att vi ha haft en rolig dag, Sara!»
»Alla tre?»
»Tre?» svarade Worse och stannade, »det var bara Randulf och jag.»
»Du ljuger; ni voro tre,» svarade Sara lugnt.
Nu fick Jacob Worse det olycksaliga infallet att hon skämtade. Han närmade sig småleende med de fuktiga ögonen för att ta henne om halsen: »Jaså, du vet bättre besked än jag sjelf! Hvar har du gått i skola och blifvit så klok? Hvem var den tredje — he?»
»Djefvulen,» svarade Sara och lyfte plötsligt sina ögon, »den lede satan satt midt emellan er.»
Skeppar Worse tumlade tillbaka.
»Du kan tro, att han har haft den roligaste dagen af er alla. Han har fröjdat sig, när er mun strömmade öfver af eder och förbannelser, ohöfviskt tal och all edra hjertans orenlighet. Såg du inte hans krokiga klor, när han satte glaset framför dig, att du skulle berusas i hans orenhets vin? Hörde du inte hur han skrattade, medan ni sutto der sölande er i er synds vämjelse för att mogna till helvetets pöl och pina?»
Worse började ovilkorligt att gnida sig på magen; nu kände han återigen det onda der inne,
