Sida:Skeppar Worse.djvu/189

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
— 189 —

det står skrifvet: den hålan är från i går tillredd, ja den samma är ock beredd för konungen, djup och vid tillräckligt. Så är boningen derinne eld och trä i största mångfald; Herrans ande skall antända den som en svafvelström.»

»Hör du, Sara, tror du inte att du kunde hitta på något annat?» frågade Worse orolig.

»Helvetets pinas dagar,» läste hon vidare, »skola aldrig nå sin fullkomlighet eller dess år någon ände. När så många år äro förgångna som det är menniskor i verlden och stjernor på firmamentet; när så många tusen år äro till ända som det är stenar och sand på hafvets botten, så skall det dock utöfver dessa vara ännu tio hundra tusen gånger flera att vänta. Sådana, som ej vilja låta sig bevekas, då de höra detta, de skola härefter få erfara det och sönderrifvas i stycken. Alla drinkare och bespottare och de, som göra buken till sin gud, och de, som tjena sina egna lustar, samt med alla vantrogna, de skola på en och samma dag uppenbaras för Herrans domstol. Då skall Guds majestät uppenbara sig med ett blodshämnande svärd och en doms staf. Djefvulen, den gamle Satan, skall stå på den ena sidan, för att beskylla dem, deras eget samvete på den andra, för att fördöma dem, och nedanför helvetets upplåtna svalg till att uppsluka dem.»

»Sara, Sara! läs inte mera!» bad Worse.

Men hon höjde stämman, och orden skuro som skarpa knifvar: »Då skall den afkunnas, den jämmerfulla och bedröfliga domen: Gån bort, I förbannade, till evinnerlig eld, som djefvulen och hans englar tillredd är! Der skola de dricka af Guds evigvarande vredes kalk i mörkrets