Sida:Skeppar Worse.djvu/216

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
— 216 —

kanske du sjelf kan taga den med dig till våren, när du kommer. Det gamla claveret tillfredsställer icke nutidens fordringar på starkt ljud, och efter din moders död är det mig dessutom pinsamt att höra de gamla tonerna, som alltför bittert påminna mig om min stora och oersättliga förlust.

Här har i flera veckor herskat starka och ihållande stormar, och vi hafva emottagit flera underrättelser om vrak och sjöolycker längs kusten. Lyckligtvis befinner sig intet af våra fartyg för närvarande i dessa farvatten; men för flera af stadens skepp, som väntas hem från Östersjön, går man, efter hvad det påstås, i stor oro. Du kommer för öfrigt att förvånas, då du erfar, hvilken uppblomstring vår goda stads handel och skeppsfart har vunnit under de sista åren, liksom jag också förmodar, att du skall finna mycket af det, som här föregår och företages, vara lika besynnerligt som jag finner det. Hvad som isynnerhet väcker både min förundran och mitt bekymmer, är att det religiösa svärmeriet, som i min ungdom endast fick insteg hos bönder och alldeles obildade personer, nu för tiden, långt ifrån att aftaga och botas, hvilket var att förmoda och hoppas, fast mera synes utbreda sig och vinna anhängare äfven i de klasser af befolkningen, om hvilka man dock kunde vänta, att de genom förnuftig upplysning vore beskyddade mot sådan dårskap. Det har till och med kommit för mina öron, att unga prester skulle visa böjelse att gilla, ja till och med att rent af sluta sig till denna alldeles meningslösa och högst skadliga »väckelse», som det kallas. Detta måste i hög grad beklagas af hvarje god