och uppriktig fosterlandsvän. Ty lika gagnelig som en förnuftig religiös upplysning är för gemene man, lika skadligt, ja förderfligt blir det, när hycklare och alldeles olärda subjecter kasta sig öfver den heliga skrift, som de hvarken förstå att tyda eller rätteligen använda. Och derest det nu verkligen förhåller sig så, hvilket jag dock knappast kan sätta tro till, att sjelfva presterskapet vill låta föra sig tillbaka till pietistisk vantro och oförnuftigt grubblande och svärmeri, då hyser jag stor fruktan för, att sådant kommer att blifva till stor skada för vårt kära fädernesland. Emellertid vet du, att det i vissa hänseenden är ett långt stycke väg mellan staden och Sandsgaard, och jag hoppas att du skall finna luften härute lika fri och rensad som förr.
Och nu, min käre son, vill jag sluta med en öm helsning till dig och Richard från mig sjelf och dina båda tanter. De beskedliga menniskorna hafva just nu hofsorg, som Jacob Worse sade i forna dagar; men de glädja sig icke desto mindre åt att få återse dig, och jag har en misstanke om att de ämna gifta bort dig genast; ty de hafva ett stort behof af och längtan efter små barn. Ja, också jag har, uppriktigt sagdt, en stark längtan efter att åter förnimma nytt lif med skratt och trippande steg i det gamla huset.
