hjertligt, när kaptenen spelade falskt och narrade de beskedliga gummorna, så att deras mössband skälfde af harm.
Eller också talade konsuln och Worse politik och disputerade efter Hamburger Nachrichten, medan den gamle bokföraren satt tyst vid sitt glas med den långa kritpipan på sin anspråkslösa plats i vrån bakom det stora slaguret.
I den gamla salongen, som vette mot hamnen, var det om aftnarne två talgljus på bordet vid soffan, der konsuln satt, och när der var någon, två andra på toddybordet borta vid kakelugnen.
Grönmåladt lärft voro väggarne beklädda med ofvanför den hvita panelen, som gick så högt som till den öfre kanten af de styfryggade stolarne. De gråa rullgardinerna, som nyligen hade kommit från Köpenhamn, förestälde Kristiansborgs slott, Kronborg och Fredriksborgs slott, der en lång vandringsman under ett träd i förgrunden stirrar öfver vattnet mot slottet, medan tre damer med långschal och hattar som uppfälda vagnskurar spatsera framåt till höger. I kakelugnsvrån stod nystfoten, som jungfrurna begagnade, när de ej sprungo efter hvarandra och sysslade i hushållet.
Efter fru Garmans död hade det nämligen icke lyckats konsuln att fördela arbetet mellan de båda systrarna. När jungfru Birgitte en stund hade hållit revy med duktyg, silfver, tvätt och dylikt, fick hon en omotståndlig längtan till att se efter att det icke användes för mycket smör i köket.
Och när jungfru Mette i en vecka hade skött om matlagningen och hushållskassan, kunde hon
