Sida:Skriet från vildmarken.djvu/133

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer


VII.


VILDMARKEN ROPAR.


Då Buck inom fem minuters förlopp förtjänade sextonhundra dollars åt John Thornton, beredde han honom därigenom en möjlighet att kunna betala åtskilliga skulder och bege sig österut tillsammans med sina bägge kamrater för att söka efter en mystisk, förkommen guldgruva, vars historia var lika gammal som landets egen. Många hade begivit sig ut för att söka den; få hade funnit den; flera voro de som aldrig hade kommit tillbaka från upptäcktsfärden. Den förlorade gruvan omgavs av en tragisk hemlighetsfullhet. Ingen visste vem som först hade upptäckt den. De traditioner, som gingo längst tillbaka i tiden, nådde likväl icke ända upp till den gruvan. Från begynnelsen hade där funnits en gammal fallfärdig koja. Döende hade besvurit dess tillvaro i sina sista stunder — både kojans och den där intill belägna gruvans — och de hade bekräftat sina vittnesbörd genom att framvisa guldklimpar av större värde än man någonsin förut hade sett i Nordanland.

129

Skriet från vildmarken. 9.