Nu resonerade naturligtvis inte Buck så där klart och tydligt. Han var helt enkelt lämplig för sitt nya liv och fogade sig omedelbart efter dess fordringar. Under hela sitt föregående liv hade han aldrig givit vika i en strid, vad den än hade gällt. Men mannen i röda tröjan hade med sin påk trumfat i honom en mera primitiv ovh fundamental lag. Som civiliserad hund skulle han ha kunnat offra sitt liv för en moralisk skyldighet, till exempel för att försvara domaren Millers ridpiska, men att han nu var stadd på fullständigt återtåg från civilisationen dokumenterades just genom hans förmåga att kunna vända ryggen åt en moralisk skyldighet för att rädda sitt eget skinn. Han stal icke därför att det gjorde honom ett nöje att stjäla, utan för att tillfredsställa sin mages krav. Och han stal icke öppet, utan listigt och i hemlighet, därför att han hade respekt för andras påkar och tänder. Med ett ord — han gjorde det han gjorde därför att det var lättare att göra det än att låta bli.
Hans utveckling — eller kanske rättare tillbakagång — gick mycket hastigt. Hans muskler blevo hårda som järn och han blev känslolös för all vanlig smärta. Och han blev ekonomisk såväl till det inre som det yttre. Han kunde äta vad som helst, hur vedervärdigt och osmältbart det än var, och sedan han hade fått det i sig, drog hans magsaft ut ända till sista grand av näring ur det förtärda ämnet, varefter
