DEN URSPRUNGLIGA VILDA NATUREN BLIR
RÅDANDE.
Den ursprungliga vilda naturen var således mäktig
inom Buck, och den blev allt starkare och starkare,
tack vare de stränga villkor varunder hans nuvarande
liv förflöt. Men han förstod att dölja detta
förhållande. Hans nyvaknade slughet manade honom till
jämvikt och självbehärskning. Han var för upptagen
av att sätta sig in i sitt nya liv för att känna sig väl
till mods, och han gav sig icke allenast icke in i några
strider, utan han undvek dem även så vidt möjligt
var. Hela hans uppträdande började få en viss
prägel av försiktighet. Han visade ingen benägenhet
för häftiga och brådstörtande handlingar, och oaktat
det bittra hatet mellan honom och Spitz, gjorde han
sig icke skyldig till någon otålighet mot denne, utan
undvek tvärtom att förolämpa honom.
Däremot underlät Spitz aldrig att begagna tillfället att visa tänderna åt Buck, antagligen därför att han i honom anade en farlig rival. Han gick till och med
