arbetare, som synas i ett amerikanskt valsverk, endast dirigera och öfvervaka.»
Inom konfektionsbranschen har maskintekniken under de senare åren gjort betydande framsteg. Detta gäller särskildt tillskärningen. Den amerikanska officiella statistiken anger tiden för tillskärning för hand af 10 dussin damlinnen till 9 timmar; med maskin gör man det nu på 19 minuter. Schoenhof berättar om hur man i Berlin ansåg det bra att kunna skära tyget 24-dubbelt; man skar det på korta bord med stor tidsförlust och produkten kom ut med ojämna kanter och hängande trådar. I Amerika skär man 72-dubbla tyger på 45 yard (ung. 40 meter) långa bord, ja med den nyaste tekniken kan man till och med skära 120-dubbelt och ändå få fina och jämna kanter. – Vid söm förtjänar en flicka 6 doll. i veckan, under det hon i Berlin äfven med lång öfvertid icke kommer högre än till 2 à 2½ doll.; och dock är styckelönen i detta fall densamma på båda platserna. Men så syr också en flicka med en amerikansk maskin lätteligen 1,200 knapphål om dan.
Vi komma nu till den grupp af jämförelser, där man i båda fallen använder maskiner af väsentligen samma konstruktion, och där likväl det väl aflönade arbetet visar sig öfverlägset.
Bomullsindustrien är här det viktigaste exemplet. Mulspinnarne (skickliga manliga arbetare) förtjäna i Schweiz och Tyskland 57-66 cents om dan, i England och Amerika omkring 150 cents. De båda sista länderna äro tämligen jämnställda såväl i teknik som i arbetslöner; dock bevarar Lancashire sin gamla öfverlägsenhet i de finaste numren, och en spinneriarbetare i Bolton kan på sådant arbete förtjäna 200 cents om dan. Trots de väsentligt lägre arbetslöner, som betalas af kontinentens arbetsgifvare, behöfva dessa jämt »skyddas» mot den öfvermäktiga engelska konkurrensen, hvilket ju
