onekligen talar för, att den höga lönen icke betyder hög arbetskostnad.
Mycket noggranna undersökningar öfver bomullsindustrien i olika länder har gjorts af Schulze-Gävernitz (»Der Grossbetrieb, ein wirtschaftlicher und socialer Fortschritt»). Af dessa undersökningar framgår otvetydigt hur ofantligt mycket större det väl aflönade arbetets produktionsförmåga är, äfven då det användes vid alldeles samma maskiner. I Lancashire sköter en mulspinnare med två medhjälpare i medeltal 2,000 spindlar; men det förekommer äfven att han sköter 2,700 till 2,800 spindlar, hvarvid han dock har tre medhjälpare. I Mülhausen (Elsass) behöfs det 1 spinnare och 4 hjälpare för att sköta 1300 spindlar; i de mindre spinnerierna i Sachsen använder man 1 spinnare och 5 medhjälpare på 1,600 spindlar. Därtill kommer att den engelska arbetaren behöfver vida mindre uppsikt: i England kommer en uppsyningsman på 60,000–80,000 spindlar, i Elsass en på 10,000–20,000, i Sachsen en på 10,000, ja i ett mindre spinneri en på 3,000–4,000 spindlar.
Räknar man alla arbetare i spinneriet och jämför man deras antal med antalet spindlar, så finner man (för början af 1880-talet) följande siffror:
| i | Bombay | 25 | arbetare | pr | 1,000 | spindlar | |
| i | Italien | 13 | |||||
| i | Elsass | 9,5 | |||||
| i | Mülhausen | 7,5 | |||||
| i | Tyskland | (1861) | 20 | ||||
| i | (1882) | 8–9 | |||||
| i | England | (1837) | 7 | ||||
| i | (1887) | 3 |
Jämförelser mellan hvad arbetarne producera i det ena eller andra landet försvåras däraf att produktionsförmågan är så olika för olika garnnummer. För att här ej komma in på några tekniska detaljer skall jag
