genombryta dessa murar, så att hela arbetarklassen kunde följa efter på samma väg.
Det var ej den kooperativa rörelsens mål, med sådana medel skola kooperatörerna aldrig nå fram till den arbetarklassens frigörelse, för hvilken de satt in så mycken entusiasm och bragt så stora offer.
En rörelse, som endast syftar att göra några flere delaktiga af ett privilegium, är icke sant demokratisk. Demokratiens väsen är att vara öppen, öppen för en hvar som fyller de nödvändiga personliga betingelserna för att kunna upptagas. Detta gäller på alla områden. Ett »rösträtts-streck» skapar alltid en klass af privilegierade och en klass af uteslutna. En sänkning af strecket skänker privilegiets materiella fördelar och moraliska faror åt några flere, men skapar ingen verklig demokrati. Då man stämplar sådana reformer med demokratiens namn, löper man alltid fara att ge näring åt en trång och falsk uppfattning af själfva begreppet demokrati.
På samma sätt på den kooperativa rörelsens område: en kooperativ förening, som icke kan hållas öppen för en hvar, som har förmåga och vilja att biträda den, förtjänar ej att bära sitt namn; genom att kalla sig »kooperativ» bidrar den endast till att utbreda oriktiga föreställningar om kooperationens verkliga väsen.
Nu är det emellertid så att en produktionsförening mellan arbetare icke kan hållas öppen. Efterfrågan på en vara är nämligen i allmänhet begränsad, produktionsförmågan icke. Om alltså en produktionsförening skulle hållas öppen för alla i yrket skickliga arbetare, så skulle den lätt komma att producera mer än som kunde afsättas. Särskildt gäller ju detta i dåliga tider; och det är ett faktum att de flesta kooperativa produktionsföreningar grundas i tider af arbetsbrist, just i afsikt att skaffa sysselsättning åt sina medlemmar. Men
