blomstrande grenen af kooperativ verksamhet. De äro utan tvifvel föreningar af säljare, i det de afse gemensam förädling och försäljning af mjölk från medlemmarnes ladugårdar. Det är alltså en djupare liggande skillnad, som afgör öfver kooperationens möjlighet. Vi kunna kanske bäst klargöra saken genom att undersöka de olika associationsformer, under hvilka ett mejeri skulle kunna drifvas; vi ha därvid blott att erinra oss, att hvad som i hvarje fall bestämmer karaktären af en ekonomisk förening, är den grund efter hvilken vinsten fördelas. Ett mejeri kan nu drifvas af en sammanslutning af kapitalister, som dela vinsten i förhållande till det af hvar och en insatta kapitalet – det är det vanliga aktiebolagets typ. En sådan förening kan naturligtvis icke hållas öppen. Om företaget går bra, komma aktierna att stiga öfver pari, och det kan ej falla de gamla delägarne in att släppa in första bästa kapitalist, som vill göra samma insats som de gjort. Tillgången på kapital är i detta fall fullkomligt obegränsad i förhållande till den användning, som kan fås för det. Föreningen sluter sig och företaget blir ett privilegium för ett fåtal utvalda. Mejeriet kan också drifvas af en förening af de i mejeriet anställda arbetarne, som dela vinsten i proportion till det af hvar och en utförda arbetet och sträfva att därigenom uppnå högre löner, – det är typen för en kooperativ produktionsförening. Att en sådan icke kan hållas öppen ha vi redan sett. Tillgången på arbetskrafter är också här obegränsad i förhållande till behofvet. Det är vidare tänkbart att mejeriet drifves af en förening af konsumenter, som dela vinsten i förhållande till hvarje medlems inköp och som därmed afse att uppnå billigare pris på varan – det är den kooperativa konsumtionsföreningen. I allmänhet kan den hållas öppen, då den endast behöfver inköpa mer mjölk allt eftersom den växer. Men det låter visst
