vackra och ryktbara grefvinnan Meyerfelt, som man af flera skäl kan misstänka tillhörde spåkvinnans kundkrets.
Af en eller annan anledning tyckes emellertid mamsell Arfvidsson ej hafva trifts i kvarteret Jericho, ty år 1784 eller 1785 hade hon, såsom också framgår af det ofvan anförda tillkännagifvandet i Dagligt Allehanda, flyttat från Lästmakaregatan och träffas enligt taxeringslängden för 1786 i huset nr 24 i kvarteret Torkan, d. v. s. vid Johannes Östra Kyrkogata (nuvarande Johannesgatan). Uppgiften i texten till Dahlströms »Spådomen» att hon bodde i närheten af Drottninghuset är således riktig.[1] I detta hus stannade hon till 1788, men följande år befinnes hon hafva flyttat till nr 23 i samma kvarter, i hörnet af Johannes Östra Kyrkogata och Bödelsbacken, och tycks då fortfarande ha varit i goda omständigheter. Hon skattade nämligen för sidens bärande och annat öfverflöd och hade en tjänarinna, nu kallad Adrecka Dordi (förkortning af Dorothea?), men på grund af åldersuppgifter och andra omständigheter utan tvifvel densamma som det föregående decenniets Adotia.
Tio år senare eller år 1800 bodde Ulrica Arfvidsson ännu kvar i sistnämnda hus, men då hade förhållandena väsentligt förändrats, ty både om henne och den ålderstigna pigan, som nu rätt och slätt kallas Dorothea, står i mantalslängden antecknadt, att de voro »orklösa och utfattiga».
- ↑ Det i samband därmed lämnade meddelandet, att det var på samma plats, »som det s. k. läsaretemplet nu (1861) är beläget», har afseende på det hus (nr 14), där C. O. Rosenius, den bekante utgifvaren af tidningarna Pietisten och Stockholms Missionstidning, bodde.
