Hoppa till innehållet

Sida:Spåkvinnor och trollkarlar 1913.djvu/131

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

härtill hafver husägaren tänkt på medel och utvägar till ett lagligt Bolags-Interessentskap, hvilka efter vissa proportionerade andelar kunde blifva medinteressenter att först handla dessa tvänne stenhusen och då de sedan välja sig direktörer af interessenterna, så kunde bäst igenom dem låtas göra försök, om dessa skatter och nedsatte ägodelar kunde upptagas utan att nedrifva husen, helst som de äro af starka och fasta murar och många hvälfda rum starkt byggda samt såsom Notarius publicus J. C. Osængius så af hyreskontrakten som af hyresmännen inhämtat och betygar ränta af sig uti årliga hyror öfver 11,000 daler kopparmynt.»

Vidare meddelades, att försäljningssumman beräknades till 180,000 d. kpmt. och att närmare underrättelser lämnades af ägaren. Emellertid tyckes ingen ha nappat på kroken, ty några uppgifter ha ej kunnat anträffas om att det påtänkta bolaget kom till stånd. Däremot är det möjligt, att Ahlströms tillkännagifvande gaf uppslaget till att huset eller husen några lustrer senare blefvo föremål för Ulfvenklous försök att med bistånd af öfvernaturliga makter få reda på de dolda skatterna, och det tyckes ha varit »stadsmathematicus» Lars Anders Chierlin, hvilken af Sturzen-Becker uppgifves som fastighetens ägare men åter skall ha försålt den år 1772[1], som därvid tjänade som mellanhand.

Äfven Chierlin var en rätt märklig man, som samtiden hade mycket att tala om, och några erin-

  1. Denna upppgift har ej kunnat bekräftas och synes ha berott på något missförstånd, ty ännu i mantalslängderna för 1780 och 1790 nämnes Ahlström som husets ägare.