Den förre af dessa tyckes i början ha satt tro till Ulfvenklous profetior och andeframkallningar och var utan opposition närvarande, då den tydligen om hertigens ärelystna drömmar medvetne löjtnanten den 7 juli 1784 smorde den kollrige fursten »Carl Adolfsson», som han då kallades, »till konung öfver hela Norden ända till hvita stenen vid Moskwa» och ålade honom att utse Reuterholm till förste och Oxenstierna till andre premiärminister; men några månader senare förklarade sig Oxenstierna vara »för matt» att vidare vara med om dylika dårskaper. Och beträffande Ehrensvärd bevaras i de Reuterholmska papperen i riksarkivet några karikerade teckningar, som vittna om, att den snillrike general-amiralen fullkomligt delade Reuterholms åsikt om att Ulfvenklou var mogen för Danviken.
En af dessa teckningar hänför sig till den ofvannämnda buteljeringen af änkedrottningens ande (se bilden sid. 117) och är försedd med följande förklarande anteckning: »Ulfklou, som magice packar Sal. Enkedrottningen ner i en bouteille, hvarest efter Dess Egen berättelse uppe hos Hertigen han höll Henne fången i 8 dagar. Hon kom då såsom Courier från Rom, dit han nyss förut skickat henne, och har därför ännu posthornet i handen», och som underskrift: »På min och J. G. Oxenstiernas begiäran ritat af Öfver Amiralen Gref Ehrensverd. Stockholm den 3 november 1784.»
Äfven en annan gång hade Ulfvenklou framkallat änkedrottningens ande, för hvilken hertigen som bekant på goda grunder var mycket rädd, och Ehrensvärd har på ett drastiskt sätt förevigat uppenbarelsen i en teckning, där man ser hertigen, liggande mycket lätt
