Hoppa till innehållet

Sida:Spåkvinnor och trollkarlar 1913.djvu/199

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

stor skalk och som skrattfärdig gärna vid alla tillfällen framföder sina glåpord; dem fann jag nu bägge stående med särdeles uppbyggliga fysionomier. Således fann jag också rådligt att adoptera den harmoniska tonen och åskådade utan minsta tecken af incredulité, javäl inom mig fattade ett slags förtroende till själfva saken, helst jag vet, att till därvarande hälsosamma operationer hörer att allt hvilar på tro, så att, om en fritänkare kommer in, förtager hans ande en del af kraften hos magnetisören, hvilket bekymmer jag tyckte mig vilja läsa utur en baron Wredes ögon, då jag vid ett annat tillfälle kom in i salen, under det han uti pleine assemblèe des crédules ou, si vous voulez, fidèles, magnetiserade en ung baron Sjöblad för döfhet.

Sedan jag nu assisterat en god stund vid detta spektakel, gick jag in med baron Silfverhielm i ett annat rum, för att tala med honom allena. Mitt ärende var att, såsom hans kusin, kongl. hofpredikanten baron Silfverhielm, offentligen annonserat sig för en nitfull apostel af svedenborgianismen uti förbindelse med den animala magnetismen; så bad jag kaptenen att purement & simplement fullfölja sin remede, såsom ett fysiskt medel, och för ingen del kombinera detsamma med den nya läran, den rent af galna läran om andarna, med allt det oförnuftiga och obibliska ordkram, som därmed står i gemenskap, och icke desto mindre förvillat folk af stånd och vett på ett för mig alldeles obegripligt sätt. Det lofvade han mig ock, försäkrandes att hans hjärna vore så sund, att han hvarken antagit eller skulle antaga sådana tänkesätt, eller löpa efter sådana irrbloss. Får nu se.»

Vare sig det nu var Gjörwells och andra för-