bedrägeriet alldeles oförändrad i allt hvad rörer den Animala magnetismen kommer efter högvederbörlig granskning att just i dag för första gången gifvas inför en vördad allmänhet, hvars dömande röst, som jag med all undergifvenhet afbidar, skall förklara mig huruvida jag kunnat fela emot en vetenskap, hvars idkare jag mera beundrar än fruktar, och ni, min Herre, torde benäget förlåta mig, att jag högre skattar ett enda af den uppmuntrande parterrens dyrbara bifall, än jag rädes för all slags magnetism.»
»Det oskyldiga bedrägeriet»[1] uppfördes också för första gången och under stort bifall den 30 oktober och höll sig sedan ganska länge på repertoaren.
Emellertid hade Kellgren i slutet af sin dikt vädjat till konungen om censurens ingripande:
Från dårskap är all last, all dygd af ljuset är.
Ett brott mot vettets bud är brott mot majestätet,
Mot mänskans majestät och ditt, regent! — ty lär
Där fanatismen går, går upproret i fjätet.
Förlåt mig sanningen, min kung! — Förlåt den dygd,
Som häfver skaldens bröst, som lyfter fria själar,
Som, eldad af ditt lof, skall se med lika blygd
Din spira sträckas ut till dårar som till trälar;
och fastän själfva hertig Carl förklarat sig som
Filantropiska societetens beskyddare, blef på
öfverståthållarens befallning och genom Stockholms kämnersrätts dom
- ↑ Pjäsen, som omfattade 3 akter, var egentligen en öfversättning eller bearbetning af Destouches “Fausse Agnes, ou le Poëte compagnard” och förekom längre fram i tiden eller på 1830-talet i en af L. Hjortzberg verkställd öfversättning med titeln »Landtpoeten» eller »Det oskyldiga bedrägeriet».
