den 13 november 1787 försäljningen och spridningen af »Samlingar för Filantroper» förbjudna. Åtgärden mottogs naturligtvis med blandade känslor, men utan allt tvifvel med tillfredsställelse af »det sunda Publicum», som enligt ett meddelande af Gjörwell till Älf några dagar före kämnersrättens dom förlustat sig åt den af förnuftet och satiren i Stockholms Posten verkställda exekutionen särskildt af svedenborgianismen.
Det nederlag, filantroperna sålunda ledo, var måhända en af anledningarna till att några svedenborgare på sommaren 1788 begåfvo sig till London, där de väl hade att hoppas på bättre förståelse än i Stockholm. Om deras affärd, den 27 juni, sände Gjörwell dagen därpå till Lidén ett meddelande, som var grundadt på den vid afresan närvarande och sedan som middagsgäst hos Gjörwell på Kaptensudden inbjudne hofgravören Martins berättelse och bland annat innehåller följande roliga upplysningar om den här ofvan omnämnde baron Göran Ulrik Silfverhielm:
»Hofgravören följde den till London emigrerande Svedenborgska colonien ombord, beståendes af fru Wadström, nu senast ex-lagmannen baron Göran Silfverhielm, fröken Svedenborg och fabrikören Jansson. Den första söker där sin man, den andra jag vet icke hvad, den tredje sin stamfaders heliga aska, och den fjärde engelska penningar för svensk slöjdehand. Mig synes att den siste går efter det solida, och blifver han i England kvar, så är det en förlust för oss. Jag vet ej om jag uti något af mina föregående bref beskrifvit baron Silfverhielms dräkt och Habit de Gout den tiden, då han bar ordinarie kongl. hofpredikantsfullmakten i fickan, bestående af en elegant svart siden-
