m, m. dylikt. Slutligen yttrar hon: 'Akta er för den herre ni möter i afton med bar värja, han traktar efter ert lif'. Vi bortgingo, berättar De la Gardie, kort därefter. Det var nära kl. 12 på natten. På hela Regeringsgatan möttes blott brandvakt och två gamla käringar, men konungen var i en egen ångest och sade ofta: 'Det är besynnerligt, högst besynnerligt!' Och på De la Gardies anmärkning, att väl svårligen nu spådomen kunde slå in, upprepade Hans Maj:t ofta: 'Ja, men hon har sagt mig så mycket som slagit in'. — I en slottstrappa möttes ***, som gick hem från hertiginnans souper, och då han skulle aftaga hatten, syntes en bar värja under kappan. Konungen häpnar, begär förklaring, hör att han en gång i L** blifvit öfverfallen och så beslutat att aldrig gå om nätterna utan tillreds för försvar. Konungen inföll med synbar rörelse: 'Men Gud bevars, min käre ***, det är ju en faslig skillnad mellan Stockholm och L**. Sätt in er värja. Det är ju obegripligt att gå på detta sättet i det lugna Stockholm!' Han gjorde så. — Grefve De la Gardie ansåg, att denne person säkerligen aldrig då tänkt något ondt mot konungen, men var ej viss om hvad sedan alstrades i hans sinne, då han märkte sig misstänkt och följd af spioners uppmärksamhet. — Och efter mordanfallet emot konung Gustaf III blef personen på konungens befallning arresterad. Så är det lätt för en spåkvinna att få sina spådomar att slå in.»
Den arresterade var Ribbing, vare sig han nu hade röd frack eller icke; men De la Gardie har säkerligen orätt i sin åsikt om att han först med anledning af denna episod fattade hat mot konungen, lik-
