Staden d. 27 Aprill 1635, att få mynta Svenska marker, och 1 öres-stycken, efter samma skrot och korn, som Kronan lät mynta. Omsider blef myntningen på sexton årahundradet inskränkt, endast innom Hufvudstaden. Mynthuset i Westerås ansågs redan 1570 som onödigt, och anslogs derföre af K. Johan, till Dom-Prostegård.
Från älldre tider var myntet under räknekammarens öfverinseende; och uti K. M:ts försäkran gifven R:s Ständer, på några villkor och fördelar, till Bankens bästa, af d. 17 Sept. 1668, heter det: "Efter mynt väsendet hafver en synnerlig gemenskap med Banco-verket; så ändock vi, sjelfve myntet, oss och Kronan, som ett regale förbehålle, och det, med myntmästarens tillsättande och hela förvaltningen, så härefter som härtill, under vårt Cammar-Collegii disposition och förordningar lämne; så förunne vi likväl Banken, att efter den nuvarande myntordningen samt flere omständigheter, njuta deraf, alla de fördelar, villkor och förmåner, som det verket kan kasta af sig, och vår myntmästare härtill hafver åtnjutit; dock att de honom först, för sina använda omkostnader förnöja, samt att följande omkostnad, med myntmästarens och flere betjentes lön och underhåll och hvarjehanda annat, till det verket erfordras kan, sjelf stå och draga. Och skall Banken hafva magt och tillstånd, icke allenast vårt Berg-Silfver, för vår räkning att uppmynta och sjelf förlag till myntet göra; utan ock allena och utan någons intrång och hinder, invexla allt guld, silfver och ogångbart mynt, som här i landet invexlas kan."
