Härvid förblef det även uti K. Carl XI:s tid, enligt stadfästelsen uppå Vexel och Läne-Banken, af d. 3 Oct. 1675. Sammaledes ock under K. Carl XII Regering alt intill slutet af 1717.
Men då Baron Görtz var på sina resor, gjorde han contract, med så kallade Holländske Köpmannen Peterman & Compagnie, om Guld och Silfvers myntande i Sverige, hvilket K. Carl XII bekräftade i Lund d. 30 Dec. 1717. Denne Peterman, som ingen i Sverige hafver sedt; utan största delen trodde vara Görtzen sjelf, lät 1718, genom sin Fullmägtig M:r Ronyer, en Fransos, mynta de nya Caroliner, en mynt-sort, som fick namn af Görtzens Caroliner, och på hvilka skäligen icke kunde klandras[1]. Men Banken stannade emedlertid uti inaction, hvad myntningen angick.
Sedan K. Carl XII slutadt sin oroliga lefnad; delade hans trogne Minister, kanske ett oförtjent öde. Med Görtzens fall, afstannade hans finance-förslag, och gamla författningar blefvo å nyo vidtagne och upplifvade. Myntet uppdrogs åter R:s Ständers Bank, i stadfästelsen för detta verk, af d. 21 Maji 1719, likmätigt så väl 1675 års förenämde försäkran; som hvad Cammar Collegium, genom nytt Contract, på 12 år, med Banken ingådt, d. 12 Maji 1719. Hvilket af K. Fredrich I. stadfästades, den 1 julii 1720. Då berörde 12 år voro förflutne, kom myntet åter till kronan, som det än i dag är, under Kongl. Cammar-Collegii öfverinseende.
Sverige har allt sedan 1664 å sina R:dr behållit en oförändrad mynt-fot eller 14 lod 1 gran.
- ↑ Skånska Handl. 1755 4:o; Företalet till första qvartalet.
