lät han gräfva ut genom Agnefit, och till hafssidan, som sagdt är, och kom genom flodens tillhjelp, förorsakad af stadigt regnväder, uti Sjön på andra sidan, med en flygande vind och löstagne styren. Detta Sund är sedan kalladt: Konungs-sund, och kan man med stora Skepp, ej fara derigenom; utan när vattnet stiger högst upp[1]. Det förmenes dock att K. Olof Haraldsson, bestuckit K. Olof Skötkonungs Folk och med dem stådt i godt förtroende; hvilken omständighet nästan är oumgängelig, om denna Historien, om Söder-ströms uppgräfvande, skall synas trolig[2].
Denna Birgers förenämde afsigt, att igenläsa Mälaren, var så mycket större och värdigare, en Styresman, hvilken allmänna välfärdens vårdande, närmast ålåg; som Rikets förnämsta och mäst odlade Landskap, Upland, Västmanland, Nerike och Södermanland, med de kring Mälaren liggande Uppstäder, således skulle skyddas och med mera eftertryck kunna försvaras, för fienteliga besök, plundring och förstörelse, hvarmed nämde Landsorter och Städer, så ofta tillförne varit hemsökte.
Birgers första omsorg fordrade således, att med Borgens och Slottets anläggande, nära Norre-ström, samt med fasta Torns uppförande på Kädjeskär och vid Norra och Södra Sunden, gjöra uppfarten derigenom, in i Mälaren, otillgängelig. Sedan den tiden skall ock aldrig något infall skedt af Ester, Finnar och Karela-
